Utkiken v. 22: Tundra, regn, skitsnack och vindkraft

Luneburger Heide idag... en våt dröm för de gröna.

Länge nu har det pratats om att tundran vid en global uppvärmning skulle förvandlas till en buskslätt som skulle absorbera mer solljus som i sin tur skulle skynda på uppvärmningen (Skeppsgossen ber om ursäkt för denna långa mening men hoppas att den är begriplig). Forskare vid universitetet i Alberta i Kanada har emellertid kommit fram till att mer buskvegetation tvärtom kan sakta ner den globala uppvärmningen. Förklaringen till det är att när buskarna brer ut sig reflekteras solstrålningen i högre grad. Det innebär att 40 procent mindre energi kommer att absorberas i tundraområdena.

Därmed har forskningen slagit hål på ännu en myt som miljöorganisationerna omhuldat. Naturen klarar sig med andra ord alldeles utmärkt på egen hand. Ett varmare klimat betyder för Kanadas del att skogarna kan återhämta sig efter svåra insektsangrepp, att tillgången till föda för fiskarna ökar i haven, att den kanadensiska älgen får det lättare att överleva och att öknarna bokstavligen kommer att grönska.

Har det regnat mer eller har det regnat mindre i världen sedan 1850-talet? Det har ett par fysiker i Toronto tagit reda på åt oss. De har jämfört 1000 mätstationer runtom vårt klot och kommit fram till att det regnat ungefär lika mycket under den här perioden. Skillnaderna rör sig om ”plus minus några få procent per århundrade”. Vilket väl kan vara någon till tröst.

Men på sikt kommer Sverige att drabbas av mer nederbörd, fler översvämningar och åskväder till följd av den globala uppvärmningen, enligt Erik Kjellström, klimatforskare vid SMHI. Årsmedeltemperaturen i Sverige har ökat med en grad sedan åren 1961–1990, den referensperiod som SMHI använder sig av. Och varmare kommer det att bli, spår Erik Kjellström.

– Vi befinner oss i en klimatförändring och har släppt ut så mycket koldioxid så även om vi tvärt slutar med utsläppen i dag kommer klimatförändringarna att pågå i flera decennier, säger han till TT.

I en uttömmande artikel i facktidskriften MRS Energy & Sustainability skriver Cambridge-professorn M.J. Kelly att alla hittills gjorda åtgärder för att minska de fossila utsläppen inte har lett till någon större minskning – och att de i en del fall till och med har försämrat situationen.  Han menar att det är omöjligt att komma bort från fossilberoendet utan att kraftigt minska vår levnadsstandard.

”De allt högre ropen på att ställa om energin till 80 procent förnybart år 2050 kan bara leda till att stora delar av befolkningen sjunker ner i fattigdom, elände eller svält eftersom de förnybara energikällorna inte kan producera tillräckligt med energi för att hålla samhället igång.”

Han noterar också att det nu har gått 40 år sedan dagens förnybara energi började utvecklas och ändå är det bara en bråkdel av energin i världen som skapas av vind, sol och biomassa tillsammans och andelen stiger inte märkbart. Enligt BP:s rapport om världens energi 2014 står dessa tre energislag för ungefär 3 procent.

 

Kelly’s argument är att det kommer att ta mycket längre tid att skrota de fossila bränslena än en del experter säger. Bättre är, skriver han, att utveckla fossilanvändningen samtidigt som man fortsätter arbetet på alternativa lösningar.

"Jag är orolig över om vi ska hinna avvärja de värsta följderna av klimatförändringarna”, sa avgående chefen för FN:s klimatkommission Christina Figueres. ”Det är en kapplöpning mot tiden.”

Skeppsgossen trodde i sin oskuld att Parisavtalet var just den räddningsplanka världen behövde för att klara klimatet, men när de högsta hönsen fortsätter att uttrycka sina farhågor så undrar man.

Men länge nu har vi varnats för den kommande katastrofen. Elizabeth May, språkrör för de gröna i Kanada, sa i mars 2009 att det handlade om timmar innan den var över oss. Storbritanniens dåvarande premiärminister stämde in samma år och påstod att vi hade 50 dagar på oss att rädda världen. Prins Charles var lite generösare och pratade om 96 månader. Samma år – 2009 – hade vi enligt WWF fem år på oss att rädda världen.

Betydligt mer realistisk var den gröne gurun James Lovelock som 2010 menade att klimatförändringarna inte går lika fort som många tror och att vi kanske har 1000 år på oss att komma tillrätta med dem.

En riktig olyckskorp var Mostafa Tolba, chef för FN:s miljöprogram (UNEP). År 1982 profeterade han om en ekologisk katastrof lika ödesdiger som ett atomkrig. Den skulle inträffa inom ett par årtionden… Ännu har vi inte sett några tecken på att hans eller de andras förutsägelser gått i uppfyllelse så Skeppsgossen satsar en tjuga på Lovelock eftersom ingen nu levande kommer att kunna håva in pengarna.

År 1934 påstod forskarna att Arktis höll på att smälta och att allt smältvatten skulle dränka Manhattan. Idag, 82 år senare, ser Manhattan ut som det alltid har gjort. Allt medan "forskarna" fortsätter med samma skräckscenario. Nu heter det att New York, London, Rio de Janeiro och Shanghai kan drabbas år 2100 på grund av en global temperaturhöjning på 2 grader och att havet kommer att stiga flera meter inom 50 till 150 år. Hur orkar "vetenskapen" tugga samma skit år ut och år in?

Så till en glädjande nyhet: Polen har antagit en ny lag som förbjuder bygget av vindkraftverk i närheten av bebyggelse och friluftsområden. Enligt de nya bestämmelserna måste “säkerhetszonen” till ett vindkraftverk vara minst 10 gånger höjden på vindsnurran eller i realiteten 1,5 till 2 km. Dessutom kommer egendomsskatten att höjas för vindkraftföretagen och markägarna.

Den polska vindkraftföreningen gnäller förstås högljutt. “Detta innebär att vindkraftverken kommer att försvinna från det polska landskapet”, säger en talesman. CEZ, det tjeckiska bolag som bygger vindkraftverken i Polen, säger att man nu måste skriva ned värdet på en del av tillgångarna och att företaget kommer att begära kompensation av polska staten. Skeppsgossen applåderar. 

Idag utgör den förnybara energin i Polen 12 procent av totalproduktionen. EU:s regler säger att den siffran måste höjas till 15 procent år 2020.

Till slut ett bra inlägg av Martin Degerman i FB-gruppen Öppen debatt om Svensk Vindkraft:

 ”Det är ett faktum att markägare är de som Vindkraftindustrin först smörjer. Utan markägare som är positiva så blir det ingen vindkraft. När markägare har blivit mutade försöker man muta politiker med löften om jobb och utveckling. Om det behövs mutar man kommunmedlemmar med löften om bygdepeng. Det är pengar som driver Vindindustrins skövling. Det är medborgarnas skattepengar som vindindustrin vill åt och som används för mutor till markägare.”