Snön på Kilimanjaro och en passerad domedag

Ingen större snöbrist på Kilimanjaros topp.

Någon som minns Snön på Kilimanjaro? Inte Hemingways novell utan Al Gores påstående att den hade smält ner något alldeles förskräckligt på grund av den globala uppvärmningen, för det hade en god vän som hette Lonnie Thompson och var glaciärforskare berättat för honom. ”Inom tio år kommer det inte att finnas någon snö mer på Kilimanjaro”, förklarade storljugaren Al Gore.

Denne Lonnie Thompson var en av dem som ställde upp i Gores ökända film ”En obehaglig sanning”. Där bekräftade han att glaciärerna runtom på jorden håller på att smälta, ”något som bevisar att de senaste 50 årens uppvärmning inte är resultatet av naturliga klimatvariationer”. Han påstod sig också ha sett tecken på samma sorts avsmältning i Peru och i Tibet.

Nå, hur ligger det nu till med snön på Kilimanjaro? Jo tack, det finns en hel del kvar men mycket har de facto smält bort. Orsaken till avsmältningen är att man huggit ner en massa skog runt berget, vilket påverkat det lokala klimatet och innebär en minskning av vatteninnehållet i de vindar som når toppen. Samtidigt har också regnmängderna minskat.

Intet är som bekant nytt under solen, så ej heller jakten på förnybara energikällor. År 1919 påstods att världen höll på att tömmas på fossila bränslen. Då ställde vetenskapen upp med ett fantastiskt projekt, närmast jämförbart med att ta ner solen. Man skulle utnyttja jordklotets rotation för att skapa energi! Teckningen ger en idé om hur det skulle gå till att förvandla Gaia till en dynamo.

Begreppet ”konsensus” har också funnits länge. När vetenskapsmännen är överens råder konsensus. År 1919 rådde konsensus, inte till 97 procent utan till 100 procent, om att marsianerna hade byggt ett gigantiskt bevattningssystem över ekvatorn på Mars.

Medan jag är inne på knäppa förutsägelser som gjorts av framstående forskare, kan det finnas anledning att erinra även om detta: 1955 sade ledande polarforskare att båda polerna hade börjat smälta omkring år 1900 och att Arktis skulle vara isfritt 2005. Nu har det gått 11 år över tiden och isbjörnarna har svårt att hitta öppna vakar att bada i…

Amerikanerna fortsätter att debattera om 2015 var det varmaste året hittills eller inte. Observera att när jag skriver ”amerikanerna” menar jag högt aktade klimatforskare som grälar på varandra som svartsjuka äkta par. Skeppsgossen tycker det är futtigt och fjantigt att ägna tid och spaltutrymme åt en sådan petitess, men den akademiska världen har uppenbarligen sin egen värdegrund. Bakgrunden tycks vara att termometeravläsningar i markhöjd ger betydligt högre temperaturer än de satellitmätningar som började 1979. En enkel sammanfattning av diskussionen blir att det varit varmare på marken än där satelliterna svävar, fast det borde vara tvärtom.

Förr i tiden avfärdades sådant dravel som en strid om påvens skägg.

En av auktoriteterna på klimatområdet är den brittiska ledamoten i överhuset Baroness Sandip Verma. Hon har påstått att blotta tanken på en minskning av CO2 kan ha lett till att den globala uppvärmningen nu stannat av. Det kan man väl kalla ett vetenskapligt genombrott om något?

När en eller annan kritisk journalist bett henne utveckla tankegången har hon pratat om möjligheten att vindkraftverk och solceller som byggdes efter 2005 har lyckats hålla den globala temperaturen konstant 10 år innan de byggdes. Skeppsgossen tycker att baronessan Verma och vår klimatguru Åsa Romson borde diskutera saken över en kopp te.

Det mest anmärkningsvärda är förstås att varken vindkraftverk eller solceller har lett till en minskning av de globala CO2-nivåerna. Av detta följer att det kanske räcker med blotta tanken på förnybar energi för att förändra vädret. En härlig tanke indeed, baroness.

Klimatlärans domedag inträffade den 26 januari 2016 då hela jordens befolkning åtminstone bildlikt skulle hamna i stekpannan. Likt Erasmus Roterdamus ansåg sig Al Gore kunna förutsäga detta för ett decennium sedan och likt Erasmus Roterdamus hade han uppåt väggarna fel. Naturligtvis kan man inte skylla hela klimathysterin på honom, men Al Gore är trots allt den enda person som fått ett Nobelpris i ämnet. ”Han personifierar de vetenskapligt illiterata pseudointellektuella som försvarar klimatpaniken”, skriver den tjeckiske strängfysikern och bloggaren Luboš Motl. Han kallar Al Gore ”det bästa exemplet på den obeskrivliga korruption som råder inom denna politiska rörelse, vars enda mål är att dra in pengar till huvudpersonerna och beröva mänskligheten frihet och välstånd.”

Lonnie Thompson och hans smältande glaciärer torde vara ett exempel på sådan köpt vetenskap. Motl drar sig inte för att jämföra denna kader av ”forskare” med den italienska maffian men menar att klimatrörelsen slår den med hästlängder och får maffian att likna en baby med napp i munnen.