Ur Narrskeppets loggbok

Nu rullar huvudena inför Parismötet. Den som inte tror på 2-gradersmålet, havshöjningen och de smältande polarisarna måste tystas. Helst för gott, i alla fall tillfälligt. Dagordningen är fastlagd, utgången likaså. Inte heller denna gång gick det att få bindande beslut från de stora aktörerna. Hurra!

I många år har Philippe Verdier varit ansvarig för väderrapporterna i statliga tv-kanalen France2. Nu har den populäre meteorologen försvunnit från rutan sedan han gett ut en bok där han läser lusen av världens ledande klimatexperter. Boken heter “Climat Investigation” och i den påstår han bl.a. att klimatforskare och politiker tagit världen som gisslan genom att presentera missvisande data. “Vi är gisslan i en global skandal om klimatförändringarna – en krigsmaskin vars syfte är att hålla oss i schack.”

Så får man inte skriva idag, i varje fall inte om man som Philippe Verdier är anställd i ett statligt bolag. Därför har han tvingats ta en oplanerad semester, en metod som var flitigt använd i det forna Sovjet.

Vad är det då för kontroversiella påståenden han gör i sin bok? Philippe Verdier ser positivt på eventuella klimatförändringar för Frankrikes del. Landet till hör dem som kommer att påverkas minst av stigande temperaturer. ”Det är politiskt inkorrekt och tabu att framhålla fördelarna med en klimatförändring,” skriver han och räknar upp några faktorer som ökad turisttillströmning, lägre dödstal och lägre elräkningar tack vare mildare vintrar – samt bättre viner.

   

Han berättar också vad det var som fick honom att börja skriva. I juni 2014 vände sig den franske utrikesministern Laurent Fabius till landets välkända väderpresentatörer och uppmanade dem att ta upp klimatkaoset i sina rapporter. ”Det gjorde mig skräckslagen,” skriver han, och än värre var det när samme Fabius låtsades vara tv-meteorolog  och prydde omslaget på en tidskrift under rubriken ’500 dagar att rädda planeten’.

”Om en minister kan utge sig för att vara tv-meteorolog då kan väl också en tv-meteorolog ha rätt att uttrycka sin åsikt i frågan.”

Klimatförändringarna och folkvandringen som sveper över Europa är frågor som inte får diskuteras längre. Våra tv-meteorologer ser ut som kopior av Gustav Fridolin och har hittills varit strikt neutrala i klimatfrågan. Kan det bero på att de inte heller hyser minsta tvivel om att världen är på väg att koka eller törs de inte ha någon åsikt så att de tvingas ta ofrivillig semester som den franske kollegan?

En svensk klimatforskare som gjort sig ett namn i världen är Johan Rockström, utbildad agronom och numera professor klimatvetenskap vid Stockholms universitet och en klimatpessimist av guds nåde. Men enligt färska rapporter i utlandspressen ser denne Dysterkvist nu litet ljusare på tillvaron och framtiden, och det får väl betecknas som ett tecken på tillfrisknande…

Hans oväntade optimism grundar sig på med vilken fart vindsnurrorna numera snurrar och hur solcellerna breder ut sig på hustaken. Det har skett på bara några år och kostnaderna för den el dessa manicker producerar har sjunkit till nivåer som är jämförbara med elproduktion från fossila bränslen. Ja, det finns till och med brittiska beräkningar som påstås visa att kostnaden för elektricitet producerad av landbaserade vindkraftverk är billigare än fossilenergi (fan tro’t, säger Skeppsgossen, för siffertricksandet i klimatbranschen är numera drivet till fulländning).

I en intervju i The Independent konstaterar Rockström: ”Detta betyder att vi nu snabbt kan börja få ned utsläppen av växthusgaser. Visserligen har världen redan passerat gränserna för ett stopp på den globala uppvärmningen, men nu finns i alla fall chanser att vi kan ta ett steg tillbaka.”

Men heter man Johan Rockström får man inte vara alldeles glad. ”De negativa faktorerna kvarstår. Världens korallrev håller nära nog på att kollapsa, samtidigt som isläget i Arktis och Antarktis försämras så snabbt att vi kan nå en punkt när det inte finns någon återvändo… Det är nu eller aldrig som vi kan rädda världen… Jag intar en nykter, optimistisk position i det fallet.”

Skeppsgossen kan redan höra applåderna från den frälsta församlingen i Paris. Tyvärr tycks det som om denne herr Rockström svårt att läsa kartor och rekommenderas en lustresa genom Nordvästpassagen för att på ort och ställe kolla isläget. Helst bör resan ske med isbrytare, för enligt kanadensiska myndigheter blir leden inte segelbar på så där en 30 år framåt.

Henrik Arnstad

Till sist har Skeppsgossen äran att presentera ännu en ny passagerare på Narrskeppet. Denne man har krupit upp ur det lastrum där forskare som Henrik Arnstad trivs allra bäst. Arnstad är måhända mest berömd för sin totala brist på historiska kunskaper, medan den nu aktuelle Timothy Snyder faktiskt är professor i historia vid universitetet i Yale. Enligt denne historiker kan klimatförändringarna leda till att Hitlers geopolitiska teorier väcks till liv igen.

I en debattartikel i New York Times nyligen skriver han: “Förintelsen kan tyckas vara en fasa som ligger långt tillbaka och som vi redan dragit lärdom av. Ledsamt nog

Timothy Snyder

kan vår tids rädslor skapa samma sorts syndabockar och inbillade fiender, medan vår tids miljöstress också kan uppmuntra till nya versioner av Hitlers idéer, särskilt i länder som är angelägna om att kunna föda sina växande befolkningar eller bibehålla uppnådd levnadsstandard.”  

Snyder har i likhet med Hitler skrivit en bok. Den heter förstås inte ”Mein Kampf” utan istället “Svart jord: Förintelsen som historia och varning” (titeln fritt översatt av Skeppsgossen). I boken skriver han att Hitler invaderade Sovjetunionen för att komma åt den bördiga jorden i Ukraina – och samtidigt passade han på att mörda de judar som levde där. Det är för övrigt en rätt märklig variant av historien, i varje fall för att komma från en historieprofessor.

 

Ännu märkligare blir det när Snyder påstår att pressen från klimatförnekare inom den amerikanska politiken påminner om Hitlers attityd mot vetenskapen. Hitler trodde att krig var nödvändigt för att säkra tillgång till nya landområden för produktion av livsmedel åt den tyska befolkningen och att han vägrade tro att konstbevattning, hybridgrödor och konstgödselmedel var bättre lösningar. ”Förnekandet av klimatförändringarna kan komma att ge upphov till en ny liknande världskonflikt,” skriver han och fortsätter:

“Genom att förgifta atmosfären med växthusgaser har Förenta Staterna bidragit mer än någon annan stat till att skapa nästa ekologiska panik, och ändå är USA det enda land där en del av eliten inom politiken och finansvärlden intar en negativ attityd till klimatvetenskapen. Dessa förnekare betraktar empiriska forskningsresultat som en konspiration och ifrågasätter vetenskapens värde – en intellektuell hållning som ligger obehagligt nära Hitlers.”

Infallsvinkeln är enligt kritikerna (och till dem hör förstås Skeppsgossen) smått galen. Däri ligger likheten med Henrik Arnstads förvirrade paralleller till nazitidens Tyskland i alla sammanhang. Samtidigt kan Skeppsgossen inte låta bli att undra hur en sketen korpral utan egentlig utbildning ännu 70 år efter sin död blivit så omhuldad av s.k. historiker och blivit en sorts ikon inom hela forskarvärlden. Är det inte dags att begrava gubben snart och hitta nyare argument?