Kan sånt hända i Sverige?

Så här slutar allt fler rovfåglar där det finns vindkraftverk

I åtskilliga år har Skeppsgossen berättat om den fullkomligt vansinniga slakt på fåglar och fladdermöss som dagligen sker vid vindkraftverk världen över. För det mesta har jag talat för döva öron och någon gång till och med anklagats för att ha spridit lögner. Nu har det emellertid gått upp för allt fler naturintresserade på båda sidor Atlanten att slakten är ett faktum. I USA vaknade naturvännerna när man hittat flera halshuggna exemplar av den vithövdade havsörnen, landets egen nationalfågel och starkt utrotningshotad därtill. Också den hotade kungsörnen har vid flera tillfällen mött döden vid vindfarmerna. Ett vindkraftsföretag har till och med fått böta 2,5 miljoner dollar för att ha slaktat örnar.

  

I princip gäller dock undantagsbestämmelser för slaktsnurrorna. Medan en privatperson kan få dryga böter och till och med fängelse för att han/hon dödat en örn, går ett vindkraftföretag fritt om det inte dödar fler än fem örnar på ett år och har fått vederbörligt tillstånd av de federala myndigheterna. I Obamaland går den förnybara energin före naturvården och artskyddet. Det bevisas av att det under 2012 enligt officiella siffror från det amerikanska naturvårdsverket dödades 888 000 fladdermöss och 573 000 fåglar. 

Men det är inte bara de stora rovfåglarna som strimlas av jättepropellrarna. I Kanada-provinsen Saskatchewan finns ett våtmarksområde med bland annat en saltsjö som varje höst och vår gästas av hundratusentals flyttfåglar som äter upp sig på de små saltkräftorna. Varje vår har man räknat till 50 – 60 000 små vadare som sandlöpare och strandpipare. Nu finns planer på att resa 77 jättestora vindsnurror i området, vilket fått fågelvännerna att protestera. En utredning som gjorts av konsulter för elbolagets räkning underkänns helt som partisk. Ännu är inte sista ordet sagt i det här fallet.

Tillbaka i USA har fågeldöden vid vindkraftverken fått ett ansikte så sent som i förra månaden. Den 25 juli såg två montörer vid den jättelika installationen i Altamont Pass öster om San Francisco (5 000 vindkraftverk) hur en sex kilo tung kungsörn träffades av ett propellerblad och långsamt singlade mot marken. Montörerna tog fågeln till ett djursjukhus i närheten. Där konstaterade veterinären att det var samma ungfågel som sjukhuset tog hand om i maj och som hade en sändare på ryggen. Den gången klarade sig örnen hyggligt, men vid den nya kollisionen bröts ena vingen så svårt att det bedömdes att fågeln aldrig skulle kunna flyga igen och den avlivades.    

Sådana här händelser har fått naturvännerna i USA att inse att den förnybara energin har ett högt pris. En talesperson för miljöorganisationen Sierra Club har kallat vindkraftverken för jättelika köttkvarnar som mal ner fåglar och fladdermöss. Många vill inte heller se horisontlinjen förstörd av masterna – ett aktuellt fall är förslaget att bygga 130 vindsnurror på ett grund i Nantucketsundet som mötts av vilda protester från lokalbefolkningen. Andra protesterar mot de reflexer och det lågfrekventa ljud som propellrarna ger upphov till och som vid lång exponering ger huvudvärk, tinnitus och sömnlöshet.

Skeppsgossen vill gärna tillägga att alla de fysiska och psykiska besvär som upplevs av amerikanska och brittiska grannar till vindfarmer avfärdas av svensk expertis som dumma påhitt därför att de närboende anser att vindkraftverken gör att deras fastigheter tappar i värde. Inte heller existerar någon massdöd av fåglar och fladdermöss i Sverige orsakad av vindkraftverken, och lokala ornitologiska klubbar besvärar sig inte med att söka efter offren som man hoppas att rävar, kråkor och andra naturens renhållare tar hand om.

Sammantaget stämmer detta bra med den falska idealbild vi matas med i PK-Sverige. Otrevliga frågor sopas under mattan i ett land som målmedvetet arbetar på sin egen undergång. ”Sånt händer inte här” som det hette en gång. 

Hastigheten hos rotorbladens spetsar är 300 km/h och fåglarna har inte en chans att väja för dem.