Featured Post

Patrick Moore: Fakta om CO2

Härom dagen hittade Skeppsgossen följande text av Patrick Moore , den kanadensiske miljöforskaren som var med om att grunda Greenpeace...

torsdag 21 augusti 2014

Den livsfarliga hamburgaren




Har du märkt att kött blivit allt farligare att äta på sistone? Åtminstone enligt statstelevisionens förljugna och vinklade ”Vetenskapens värld” och andra propagandaprogram. Man får cancer, man blir tjock och allt möjligt annat hemskt. Tyvärr är det inte bara i duktiga Sverige som miljönarrarnas senaste måltavla ägnas uppmärksamhet utan i exempelvis USA sker samma slags indoktrinering. Där har det nyligen släppts en dokumentär med den vitsiga titeln ”Cowspiracy”. Regissören till denna presumtiva Oscarsvinnare säger: ”Många av oss har vaknat och insett att vi kan välja att antingen skydda livet på den här planeten eller att döda allt liv på den här planeten bara genom att välja vilken typ av mat vi ska äta varje dag.”

Den som berättat för Skeppsgossen om detta heter Jayson Lusk. Han är professor i lantbruksekonomi och har skrivit ett inlägg i Wall Steet Journal. Han citerar en kolumnist i New York Times som skrev att ”köttpriserna inte speglar de yttersta konsekvenserna [av köttätandet] nämligen koldioxidutsläppen och övervikten”. Men – som Lusk skriver – det här med låga köttpriser är en överraskning, eftersom köttfärsen i USA kostar 14 procent mer än den gjorde för ett år sedan och 29 procent mer än för två år sedan enligt officiell statistik. Orsaken anges vara torkan och de höga priserna på majs, de senare delvis beroende på etanolframställningen.

Jayson Lusk har också synpunkter på hållbar uppfödning, närproducerat och ekologiskt. Han påminner om att alla dessa fina modeord i praktiken betyder lägre avkastning, användning av större arealer och mer vatten och därmed också större klimatpåverkan. Han förvånas över att även välrenommerade hälso- och kostexperter på fullt allvar kan påstå att en hamburgare mer eller mindre får polarisarna att smälta och att vi kan spara miljarder dollar inom sjukvården genom att äta mindre kött. ”Då bortser man från att kött innehåller nyttigt protein, vitaminer och järn. Det finns studier som visar att en minskad köttkonsumtion leder till både järnbrist och blodbrist.”

Vi ska ju inte heller glömma att idisslande djur omvandlar för oss oätligt gräs till en proteinpackad föda som de flesta människor gillar. Vad händer om vi slaktar alla kor? Vilka ska då hålla efter marken och stoppa sly och förbuskning? Och vad ska jordbrukarna leva på? Sallads- och spenatodlingar?

Nu har Skeppsgossen lagt pannan i djupa veck och kommit fram till följande:

Gräs binder CO2 när det växer. Korna äter gräset och rapar och fiser CO2. Om vi låter gräset växa utan att mulbetas kommer det att vissna ner på vintern. Då tar mikroberna över och rapar och fiser CO2. Likaså andas insekter och andra smådjur ut CO2. Slutsatsen kan bara bli att om vi helt vill slippa CO2 så bör vi asfaltera alla åkrar och ängar och grönytor. Självfallet kommer miljövännerna att försöka hindra maskinerna som gör jobbet men det är förmodligen en välgärning att lägga asfalt över dem också.  


1 kommentar:

  1. Hej Narren.

    När det gäller uppfödning av nötboskap så är det stor skillnad uppfödningsmetod och därmed miljöpåverkan.

    Korna släpper inte ut CO2 utan metangas som senare omvandlas i atmosfären till CO2. Det påverkas inte mycket av uppfödningsmetoden.

    När det gäller uppfödning i stordrift så används som regel mer spannmål och mindre gräs som djurfoder. Fördelen med att använda spannmål är att hanteringen och transporterna rationellare. Nackdelen är att djuren mår sämre och i princip måste man lågdosera antibiotika i fodret för att djuren skall må bra.

    Ur miljösynpunkt så är vallodling att föredra framför spannmålsodling. Dels binder gräsvallar kol till marken men främst är det näringsläckaget som är mycket lägre. En högproducerande vall där mycket konstgödsel används läcker mindre näringsämnen än en ekologiskt odlad spannmålsgröda.

    I Sverige, där antibiotika i djurfoder är förbjudet, så är man tvungen att ha en stor andel vallfoder i djurfodret till nötkreatur för att djuren skall må bra oavsett om det är storskalet eller småskalet producerat. I Sverige är det sällsynt med gårdar som har 1000 nötkreatur eller mer, för att då måste en del vallfoder transporteras en mil eller kanske längre.

    /Jan Eriksson

    SvaraRadera

Bloggtoppen

Blogg listad på Bloggtoppen.se

Narrskeppet

Narrskeppet

Bloggintresserade

Bloggarkiv

Om mig

Mitt foto
Har varit journalist under hela mitt yrkesverksamma liv och jämsides med detta översättare