Tysk energipolitik är en katastrof

Den här vindparken står utanför Borkum i Nordsjön och väntar sedan något på att bli ansluten till det tyska elnätet. Under tiden körs generatorerna på diesel för att inte rosta fast....

Härom dagen mötte Skeppsgossen en meningsfrände från Tyskland ombord på det Narrskepp där jag nu råkar befinna mig, omgiven av idel ”gröna” människor. Det visade sig att den tyske skeppsgossen följt med ombord för att avlyssna de galenskaper som hans miljövänliga landsmän diskuterade under sina möten i Narrskeppets eleganta salonger.

Min tyske vän bekräftade att tyska elkonsumenter reda betalar de högsta elpriserna i Europa och att risken för ännu högre elpriser är uppenbar. Miljöminister Peter Altmaiers företrädare sa en gång att växlingen till förnybar energi inte skulle kosta varje medborgare mer än skopa glass. Idag medger till och med Altmaier att konsumenterna får betala för alla rätterna på glassmenyn.

I år kommer tyska konsumenter att få betala 20 miljarder euro för elektriciteten från sol, vind och biogas, trots att marknadspriset ligger på lite mer än 3 miljarder.

Peter Altmaier utan narrkåpa

Produktionen av el från solceller och vindkraftverk är som bekant otillförlitlig – ibland får man ett överskott, andra gånger ett underskott. När vindsnurrorna snurrar för fullt och fyller på nätet så att det uppstår överskott, då måste man stänga av dem. Men konsumenterna måste ändå betala för den ”teoretiska” produktionen (eller ”fantomelektriciteten”). Det förekommer också att de tyska leverantörerna får betala för att bli av med överskottet.

De skenande energipriserna i Europa har drabbat Storbritannien extra hårt under de gångna kalla vintrarna och åtskilliga pensionärer har faktiskt avlidit i sina utkylda bostäder. De har fått välja mellan ”eating” och “heating”. Tyskland har också drabbat av liknande dödsfall, berättade min kamrat i denna galna värld.

Danmark har ju också gjort en motsvarande “växling” med höga elpriser som följd. Flera undersökningar har slagit fast att vindkraften där inte lett till minskade CO2-utsläpp. Tvärtom har utsläppen ökat i och med att man måste starta och stoppa sina fossila ”reservkraftverk” när det blåser.

Min tyske kamrat framhöll också att vi nu sedan fyra år upplever en ovanligt låg solaktivitet som troligen förebådar en liten istid (idag fanns det t.ex. inte en enda solfläck). Vad en istid skulle innebära är inte svår att förstå – det enda positiva skulle möjligen vara att skitsnacket om den globala uppvärmningen frös i halsen på profeterna och kvävde dem.

Till sist kan Skeppsgossen rapportera att alla de narrar som trodde på sagorna om en isfri Nordvästpassage nu befinner sig i säkerhet – inklusive vattenskoteråkarna! Och tack vare den ryska isbrytaren 50 LET Pobedy lyckades det kinesiska fartyget Yong Sheng komma igenom och nå Amsterdam.

En bloggare som vet vad han talar om har skrivit: “Om du vill utmana ödet, organisera en expedition till något av polarområdena för att bevisa den globala uppvärmningen. Resultatet kan bara bli ett.”