Vem vill ha en elbil och varför?

Steve Baker heter en brittisk parlamentsledamot som har många bra och läsvärda synpunkter på elfordon. På sin blogg skriver han: “Elektriska bilar är dyra och opraktiska. Med ett subventionerat pris på 30 000 pund och en batterikostnad på 15 000 pund är de självklart också oöverkomliga för de flesta. Man får inte heller glömma att den el som används för laddningen till största delen kommer från fossileldade kraftverk. Fast många försöker få oss att tro att förbränning-rörelseenergi-elektricitet-kraftöverföring-laddning-urladdning-rörelseenergi är en effektivare process än förbränning-rörelseenergi.”

Det finns också de som menar att en elbil inte ger mindre utsläpp än en modern bensin- eller dieselbil på grund av kostnaderna för utbyggnaden av elnät och laddningsstationer. Och hur blir det med alla uttjänta lithiumbatterier som ju måste lagras nånstans? Kanske ligger det något i uttrycket att ”alla elbilar är grisar som inte kan flyga”.

I Skottland ger regeringen bort Nissan Leaf elbilar till lokala myndigheter. På en laddning går en Leaf som bäst ca 10 mil. För en rundresa på 30 mil måste alltså en Leaf-buren tjänsteman göra två 8 timmars-stopp för laddning. Restiden blir totalt 3 dygn, längre än om vederbörande hade tagit cykeln.

I USA har Obama-administrationen sedan 2009 betalat ut 1,2 miljarder dollar till företag som ska tillverka avancerade batterier till elbilar. Enligt prognoserna skulle den amerikanska produktionen av el- och hybridbilar nu vara uppe i en miljon fordon. I verkligheten är den knappt 50 000 bilar. För batteritillverkarnas del innebär det att flera av dem har gått eller snart kommer att gå i konkurs.

Försäljningen av rena elbilar i USA är i stort sett obefintlig. Totalt har Nissan Leaf sålt runt 10 000 fordon, medan GM Volt sålde 8 000 innan tillverkningen stoppades. Andelen hybrider uppgår till ca 2,5 procent av den sammanlagda nybilsförsäljningen.

Men pengarna fortsätter att pumpas in i en bransch med lika liten framtid som vindkraften. Efter den amerikanska bankkrisen fick flera storbanker väldiga “nödlån” av staten. En av dem var Bank of America, som nu meddelat att man tänker satsa 50 miljarder dollar på elbilsproduktion!

Man kan också fråga sig i vilken utsträckning en elbil verkligen är ett alternativ till ett fossildrivet fordon; skillnaden ligger i att drivlinan ytterst drivs av kol, kärnkraft och lithium framställd ur miljöförstörande dagbrott. När brittiska Royal Society of Chemistry räknade på den totala vinsten för Storbritannien skulle en övergång till eldrift ge en total minskning av CO2-utsläppen med bara 2 procent.

Elfordonen eliminerar inte de negativa sidoeffekterna av bilåkandet. De flyttar bara problemen någon annanstans. Tillverkarna påstår exempelvis att elbilarna kan laddas för 10 cent per kWh, men så billig el finns bara i deras garage. De blir beroende av batterier som tål begränsat antal omladdningar och som sedan måste bytas ut för stora pengar. Den påstådda “bränsle”-kostnaden är helt försumbar i förhållande till kostnaden för en ny batterisats.

Utvecklingen går mot billigare batterier, men kostnaden för utvinning av de mineral som behövs för framställningen blir fortsatt hög. Det krävs också en massa fossilt bränsle för att tillverka ett batteri. De miljömässiga skadorna kommer att förbli större än för traditionella bensinbilar fram till minst 2030.

Ändå räknar Saabs arvtagare Nevs att företaget ska kunna hävda sig på världsmarknaden med en äkta elbil. Kineserna verkar rätt ointresserade av elbilar, så även svenskarna. Enligt uppgifter på nätet finns det knappt 500 elbilar i Sverige, mot nästan 4,5 miljoner konventionella bilar.

”Men det är bara tio mil från Trollhättan till norska gränsen och Norge är världens mest elbilstäta land, där elbilar regelbundet är bästsäljare i sin storleksklass”, säger Mattias Goldmann på Gröna bilister. Han menar också att Nevs/Saab kan bli världsledande när det gäller elbilar.” Herr Goldmann lever ju kvar i CO2-sagornas värld men har tydligen inte tagit till sig att jorden blir kallare och att CO2-vinsterna med elbilar är försumbara (se ovan).

Norsk elbil

Idag rullar 7 000 elbilar på Norges vägar (av 2,4 miljoner bilar totalt), vilket gör Norge till den femte största marknaden för elbilar i världen, enligt statistik från Grønn bil. I stället för att vända sig till miljöentusiaster som är villiga att betala extra för att slippa utsläpp, kan det i Norge vara mer ekonomiskt att köpa en elbil än en bensin- eller dieseldriven.

”Man slipper betala importavgift på elbilar. Dessutom har elbilsägare tillåtelse att köra i kollektivtrafikfälten, man slipper betala trängselavgift, har gratis parkering och får ta bilen gratis på alla färjor i vägnätet”, säger Ole Henrik Hannisdahl, projektledare för Grønn bil.

Det är väl en sådan framtid Mattias Goldmann hoppas på för Sveriges del också, men i sin fantasivärld glömmer han att vi svenskar inte har några oljepengar att pumpa in som norrmännen utan hellre spenderar dem på att hjälpa invandrare m.m.
För Skeppsgossen är det ofattbart att någon biltillverkare vågar nystarta med en produkt som är så osäker som elbilar. Eller också lägger Nevs ribban så lågt att varje såld elbil höjer försäljningsstatistiken med 100 procent. Exemplet Norge utgör ännu ett bevis på att elbilen – i likhet med vindkraften – inte kan klara sig utan en massa subventioner. Såvida man inte som skottarna skänker bort dem. Och nog är det väl direkt bisarrt att ett av världens rikaste oljeländer tar pengar från oljeintäkterna och satsar dem på elektriska bilar?