Domedagen närmar sig

COP15 blev det fiasko som alla vettiga människor väntat sig. Inga bindande avtal, inga garanterade pengar till "de klimatutsatta", bara en massa skitprat på högsta politikernivå. Och "ett klimatavtryck" (underbart ord förresten) som motsvarar hela staten Texas (och den är STOR!).

För jordens befolkning betyder misslyckandet att domedagen närmar sig med stora steg och fotavtryck. Händer inget år 2012 som mayakalendern säger så får vi kanske vänta några år till, kanske ända till 2100. Vad ska våra barnbarn då säga om dem som inget gjorde medan tid fanns?

På den här konferensen har vi fått se hundratals narrar med konstant jetlag uttala plattityder som om de var dagsens sanningar. En gaphals från Venezuela har påstått sig känna svavellukt i Obamas närhet (dags att byta deodorant?). En massmördare från Zimbabwe har fått röra sig fritt bland FBI-män som naturligtvis borde ha gripit honom omgående och skickat honom till Haag. Och frälsaren-satan-jultomten Obama bevisade än en gång att han gör skäl för öknamnet "Glappkäft".

Inte har det varit bättre utanför Bella Center. Där har ditskickade demonstranter från hela världen - för ingen kan väl tro att de åkt för egna pengar runt halva jordklotet - skränat sig hesa och fått välförtjänt stryk av polisbatongerna. Som vår tids rödgröna Hitler-Jugend har de också stormat in och stört mötena, säger den sansade lord Monckton och jämför hela spektaklet med de ökända partidagarna i Nurnberg.

Svenska media är med få undantag också köpta av Klimatväckelsen och har förstås stått på de stackars demonstranternas sida. Särskilt synd har det varit om de svenska "familjedemonstranter" som gått i tågen med barnvagnar, hur nu någon småbarnsförälder med vettet i behåll kan komma på en sådan idé. Det finns också ungdomar som fastat för klimatets skull, medan andra klätt ut sig till isbjörnar.

Men priset tog i alla fall ärkenarren av Canterbury och hans afrikanske sprattelgubbe Desmond Tutu som höll högmässa tillsammans. Den inleddes av en rad ungdomar som kom vandrande med döda koraller från uppvärmda hav, stenar från smältande glaciärer och förtorkade majskolvar från missväxtens Afrika. Detta motbjudande skådespel fick en bloggare att brista ut i gråt, vilket säger en del om vad det är för slags personer som marscherar i Klimattrupperna.

Reinfeldt och Carlgren gjorde som förväntat släta figurer i detta brokiga sällskap av diktatorer. De fick såvitt Skeppsgossen förstår inte ens dricks för springpojksjobbet. Dessutom har jag läst en elak kommentar om att klockringningen för klimatet i själva verket var en själaringning för den svenska samlingsregeringen som förväntas gå till historien vid nästa val.

De svavelosande krafterna bakom århundradets bluff ger sig inte och nu är det dags för Narrskeppet att avsegla mot varmare breddgrader. Nästa år blir det Mexico City som får den äran, för säkerhets skull på sommaren så att de stackars delegaterna och deras stormtrupper slipper uthärda danska snöstormar.