Featured Post

Vem vill leva i en värld utan fossila bränslen?

Hur skulle världen se ut om vi inte hade några fossila bränslen, om politikerna verkligen förbjöd all användning av kol, naturgas och ol...

tisdag 30 augusti 2016

Australisk forskare avfärdar myten om det stigande havet


Albert Parker är adjungerad professor vid James Cook-universitetet i Australien. I en mycket utförlig artikel i facktidskriften American Journal of Geophysics, Geochemistry and Geosystems presenterar han starka bevis för att havsnivåerna är i stort sett oförändrade och kommer att så vara under resten av det här århundradet. Han menar att det därför är ekonomiskt vanvett att slänga ut miljarder på exempelvis invallningar och andra anläggningar som ska hindra havet från att äta upp våra kuster.

Det grundläggande felet i resonemanget om det stigande havet är enligt honom att man förlitar sig på satellitmätningar och datormodeller i stället för att läsa av nivåförändringarna hos de tidvattenmätare som varit i bruk i norra Europa och på USA:s östkust sedan mitten av 1800-talet. Parker refererar i sin text till 722 sådana mätare. Av dem anser han att värdena från 72 instrument som varit i bruk från 1900 fram till våra dagar är de mest tillförlitliga mått vi har på eventuella förändringar. 

”Visst kan satellitmätningar och GPS-avläsningar vara intressanta i det långa loppet, men idag är de inte exakta nog för att ersätta de gamla tidvattenmätarna”, skriver han. ”Inom all vetenskap är alltid ett större grundmaterial att föredra framför ett litet. På samma sätt är säkrare resultat bättre än osäkra mätvärden och direkta avläsningar att föredra framför beräknade uppgifter. Det gäller också när man ska beräkna höjningen av havsnivåerna.”

Albert Parker har kommit fram till havsnivåerna i världen har höjts så litet att de i praktiken kan anses vara konstanta. Även om det finns personer som tror eller hävdar motsatsen, finns det inga belägg för att förhöjda CO2-värden i atmosfären till följd av utsläpp av växthusgaser driver på stigande havsnivåer. Därför är det vanvettigt att slösa en massa pengar kustförstärkande åtgärder utan att vi har några bevis för att havet hotar stränderna.

Enligt författaren gör vi bäst i att lämna våra kuster i fred – annat än när de hotas av t.ex. erosion och liknande naturliga företeelser som inte har med havsnivåerna att göra. Jämförelsen med den upphettade debatten om jordens uppvärmning ligger nära till hands. Vilken är egentligen den ”riktiga” globala medeltemperaturen, vilken är den ”riktiga” havsnivån? Vi måste helt enkelt lära oss att acceptera naturliga variationer, annars är vi ute på en mycket hal och mycket förrädisk is.

Albert Parker: ”Teorin om att människans utsläpp av CO2 driver temperaturer, havsnivåer, pH-värdet i havsvattnet och allt möjligt annat bygger på mycket subjektiva tolkningar av enstaka data som förvanskats för att stämma med teorin. Det handlar om antaganden snarare än om resultat.”

Slutsatsen blir att de relativa havsnivåerna har stigit och sjunkit under den första delen av 1900-talet enligt ungefär samma mönster som under den andra delen av förra århundradet. Ingenting pekar på en acceleration och det finns ingen anledning att tro att det ska hända något sensationellt med havet under det kommande seklet.     



Läs hela dokumentet på http://www.aiscience.org/journal


måndag 29 augusti 2016

Nygamla lögner

Kommer du ihåg Bagdad Bob som in i det sista
 förnekade att Irak-kriget var förlorat? 

Ibland - för att inte säga ofta - drabbas Skeppsgossen av förtvivlan över hur tänkande personer går på all den klimatpropaganda som sprids på nätet. Det handlar oftast om den stigande globala temperaturen, om smältande polarisar och liknande naturliga fenomen för vilka människan numera får skulden. Eftersom de flesta larmrapporter har sitt ursprung i den ”röd-gröna” rörelsen, varnar de också för kärnkraftens konsekvenser. Härom dagen dök det på Facebook upp ett inlägg om Fukushima från 2013 och följderna av den radioaktivitet som påstås ha förgiftat nästan hela Stilla havet.

Historien avfärdades redan när den publicerats som ogrundad och idiotisk. En citerad källa var den australiska läkaren och kärnkraftsmotståndaren dr Helen Caldicott som påstod att ”plymer av radioaktivitet från Fukushima transporteras med strömmarna i Stilla havet mot den amerikanska västkusten”. Hon betecknade till och med olyckan i Japan som värre än Tjernobyl.

Till yttermera visso fick vi veta att minst 300 ton och kanske 450 ton kontaminerat vatten rann ut i havet varje dygn. Sälar, sjölejon och isbjörnar(!!!) påstods uppvisa håravfall och sår orsakade av läckan från Fukushima. I vattnen runt den amerikanska västkusten skulle radioaktiviteten fördubblas på fem år och därmed skulle det också vara slut på allt fiske i Stilla havet.

Reaktionerna från sansade bedömare lät inte vänta på sig. Någon framhöll att det inte betydde något om radioaktivt vatten läckte ut eftersom det är tyngre än havsvatten och alltså sjunker till bottnen. De doser som fiskar och andra marina varelser får i sig är dessutom så små att de inte påverkar vare sig fiskarna själva eller oss människor som äter dem.  

Hela den här historien byggde på grundlösa antaganden. Som illustration användes en karta som påstods visa radioaktivitetens utbredning men som i stället visade våghöjden i samband med tsunamin. Om radioaktiviteten skulle fördubblas i farvattnen kring USA borde man rimligen ha nämnt hur hög den var innan Fukushima, men någon sådan uppgift publicerades aldrig.

Det påpekades också i den följande diskussionen att de 450 ton som dagligen läckte ut från Fukushima späddes ut till helt ofarliga nivåer med tanke på att Stilla havet lär innehålla 2,800,000,000,000,000,000 ton vatten. “Jorden är full av naturlig radioaktivitet, så om du vill komma undan all sådan får du flytta till ett annat solsystem,” löd ett gott råd.

En annan återkommande lögn levereras med jämna mellanrum av WWF – den uppmanar givmilda människor att "rädda" isbjörnarna från den svältkatastrof som följer i den globala uppvärmningens spår. Varje gång WWF lägger ut sin fejkade bild av icke-simkunnig isbjörn på ett isflak delas den av 100 000-tals personer som svalt de nu rätt mögliga lögnerna med hull och hår.

Gång på gång har Skeppsgossen låtit hälsa Narrskeppets följare att isbjörnarna mår alldeles förträffligt och att stammen har ökat till minst ca 25-30 000 stycken efter den nedgång som följde på avskjutningen under 1900-talet (fram till fridlysningen 1973). Det är uppgifter som kommer från världens främsta isbjörnsforskare men som negligeras av Världsnaturfonden, eftersom en lugnande rapport skulle strypa penningflödet till dess tiggarbössor högst betänkligt. 

Från isbjörnar är steget inte långt till närmaste isflak, såvida det inte har hunnit smälta sedan igår. De grönas budskap saknar all logik. De säger att polarisen kommer att smälta och orsaka en kraftig höjning av världshaven. Ändå är det så att över 90 procent av världens glaciala is finns i Antarktis, där medeltemperaturen uppgår till omkring -40°C. Som bekant smälter is vid 0°C. För att isen i Antarktis ska kunna smälta i någon större omfattning måste alltså temperaturen stiga med omkring 40°C vilket inte ens de mest rabiata klimatkramarna förväntar sig. De pratar om 4 grader som mest.

Ändå kan man utan att skämmas påstå att havet hotar att dränka delar av vårt klot. Varifrån ska då allt detta vatten komma? Kring Nordpolen är den mesta isen havsis som inte alls kan påverka havsnivåerna om den smälter, det visste redan Arkimedes för 2500 år sedan. Att de gröna inte hört talas om detta (eller förnekar fakta) är sorgligt. Ändå stod exempelvis en herre som NASA:s James Hansen och blåljög 2011: ”Vi kommer att förlora all is vid polerna om några årtionden”.

Sammanfattningsvis är det både bedrövligt och tragiskt att ett gäng paranoida profeter fått ta så stor plats på den internationella arenan under de senaste decennierna. Även om det tycks som om tvivlarna blir allt fler har de här narrarnas läror rotat sig i många människors medvetande, inte minst bland dem som tillhör en yngre generation.



söndag 28 augusti 2016

Mörk framtid för elbilarna

Elbilar passar bra som taxi i storstäder men inte i hemmagaraget. På bilden
den mest populära eltaxin BYD e6 från Kina. 

Med jämna mellanrum ifrågasätts den satsning på elbilar som de gröna grupperna lovordar. Det är en del i miljörörelsens ”rädda-jorden”-kampanj och påstås lösa en del av utsläppsproblematiken.  

Det stämmer inte alls, hävdar kritiska röster. Tillverkningen av elbilar sker på samma sätt och med samma teknik som gäller för bensin- och dieselbilar. Än värre är att utsläppen per tillverkad elbil faktiskt är större än för en konventionell bil. Orsaken är framställningen av de ”smutsiga” batterierna.

För att tillverka batterier krävs gruvdrift som ju inte är den miljövänligaste verksamhet människan kan ägna sig åt. Och vad händer när batterierna tjänat ut? De är ju lite för stora att slänga i batteriholken i livsmedelsbutiken och det krävs stora anläggningar för att ta hand om dem.

En annan viktig faktor är laddningen av batterierna. Det låter väldigt fint att det finns laddstolpar som man ansluter till – men varifrån elektriciteten som hämtas från dem? Knappast från vind- och solkraft i alla fall. Sverige må vara ett undantag, men i de flesta fall är det Fridolins hatade brunkol som laddar elbilarnas batterier. Och då blir inte elbilen så ”ren” längre.

Kolkraften anses orsaka fyra gånger så många dödsfall som bensin på grund av allt sot och alla rökpartiklar från förbränningen. Miljövännerna blundar gärna för sådana enkla och obestridliga fakta när de åker elektriskt.

Elbilarna behöver inga oljebyten eller andra serviceåtgärder som hör ihop med bensin- och dieselbilar, sägs det ofta. Men det är inte riktigt sant. Däck och bromsar slits betydligt mer på elbilarna och ger högre utsläpp. Det beror i första hand på att elfordonen är tyngre. Konventionella bilar med förbränningsmotorer har blivit betydligt lättare och effektivare under de senaste decennierna.

Enligt officiella amerikanska siffror skulle en 40-procentig övergång till elbilar inte betyda särskilt mycket för att förbättra luftkvaliteten annat än i storstäderna. Man kan också fråga sig var man i så fall skulle göra av alla de bensin- och dieselbilar som blivit ”överflödiga”? Och finns det verkligen tillräcklig kapacitet hos bilindustrin att tillverka de elbilar som skulle ersätta dessa?

Oljepriset måste stiga nästan 1000 procent till mer än 350 dollar per fat innan elbilstillverkarna har en chans på världsmarknaden. Först då kan batteripriserna – som idag i genomsnitt ligger på 325 dollar per kWh – bli konkurrenskraftiga. Till den slutsatsen har forskare vid universitetet i Chicago kommit.

 “Visst har den alternativa energin utvecklats och förbättrats, men trots det kan den inte konkurrera med de fossila bränslena”, säger en av författarna till studien. Med dagens oljepriser kring 50 dollar fatet är vägen dit lång, vilket bilköparna i Nordamerika insett.

I Kalifornien som ju brukar anses var den mest progressiva staten när det gäller alternativ energi såldes t.ex. 40 procent fler Land Rover under 2015 än året före och Jeep har ökat sin försäljning med nästan 30 procent under samma period. Samtidigt sjönk försäljningen av hybridbilar och elbilar med över 13 procent enligt officiell statistik.


I själva verket är och förblir drömmen om elbilen en våt dröm för världens miljövänner. Det finns förvisso en plats för den i storstäderna, men utanför dem klarar sig världen väldigt bra med de bränslesnåla fordon vi har idag. 

lördag 27 augusti 2016

Vem tar hand om vindkraftskrotet?


De flesta tänkande människor inser att begreppet ”förnybar energi” är en floskel som miljönarrarna älskar att slänga omkring sig. När de nyktrat till och i åtminstone en del fall insett att det där med vindkraft inte var så bra i alla fall, då står deras gamla snurror och rostiga torn där som monument över människornas dårskap. Inga miljöorganisationer visar det minsta intresse för att städa upp i landskapet utan fortsätter att förstöra det med nya påfund som solcellsanläggningar.

Vindkraftverk fungerar inte i evighet, ej heller solceller. Innan de slutar fungera producerar de mindre energi än det krävdes för att tillverka dem. Inte heller skrotar de sig själva.

Kalifornien tillhörde pionjärerna på vindkraftens område och skröt med världens tre bästa lokaler för vindkraft: Altamont Pass, Tehachapi och San Gorgonio. Tillsammans stod anläggningarna där för nästan 80 procent av all vindkraft i världen. Enda konkurrenten att tala om var Kamaoa på Hawaii. Idag står fem av anläggningarna där och rostar och ingen anser sig ha råd att ta ned och skrota dem.

På Internet finns uppgifter om att hela 14 000 obrukbara vindkraftverk rostar sönder enbart i Kalifornien. Det har också påståtts att 1 av 20 vindkraftverk stannat för gott. Riktigt så illa är det inte, enligt vad Skeppsgossen kunnat läsa sig till. Uppgiften lär vara en myt som går tillbaka till 2010 och till vindkraftsmotståndaren Andrew Walden på Hawaii. Var han fått siffran 14 000 från är dock okänt – men myten har varit seglivad och vädrats med jämna mellanrum. Mer sansade(?) bedömare från vindkraftens vänner menar att som mest en procent av alla vindkraftverk i världen – eller runt 2 400 stycken – är tagna ur bruk. Kanske, kanske inte.

Ett skräckexempel är i alla fall Tehachapi Pass i kanten av Mojaveöknen i Kalifornien. Området räknar över 5 000 vindsnurror som uppfördes under boomen på 1970- och 1980-talen. Många av de företag som skar guld ur vinden har gått i konkurs eller köpts upp, något som lett till att hundratals turbiner övergivits. Det finns heller inga lagar som kräver att ej fungerande vindkraftverk måste rivas av ägarna – idag är Tehachapi ”en kuslig blandning av aktiva vindkraftverk och ett rostigt skrotupplag”, säger en av Skeppsgossens rapportörer.

Skeppsgossen har tidigare – och vid åtskilliga tillfällen - berättat
om fågel- och fladdermusslakten vid de kaliforniska vindparkerna. Nu byter man ut de gamla vindsnurrorna där och hoppas att de nya ska rädda några fler örnars liv, och i Palm Springs och San Gorgonio vill de lokala myndigheterna att alla de rostiga och ej fungerande tornen och turbinerna rivs. Vem ska betala? Troligen skattebetalarna som redan fyllt miljökapitalisternas plånböcker genom att betala överpriser på den nyckfulla elektricitet som "väderkvarnarna" producerat.  
  
Tro nu inte bara att de gröna lobbyisterna lärt sin läxa. Nej, nu ska man flytta ut vindsnurrorna i havet i stället. Anläggningskostnaderna blir självklart mycket högre för de havsbaserade vindkraftverken, vartill kommer att deras livstid förkortas snabbare av salt och sol och regn. Men så länge vi har regeringar som tror att ”förnybart” är framtidens melodi, så länge kan miljöskojarna fortsätta att håva in pengar på myten om vindenergins förtjänster.



torsdag 25 augusti 2016

Klimatprostitutionen


Klimathotet har blivit en kassako inte bara för tillverkarna av vindkraftverk och solpaneler utan i minst lika hög grad för forskare runtom i världen. En som undersökt detta närmare är den kanadensiske professorn Michael Hart. Resultaten redovisar han i en nyutkommen bok med titeln “Hubris” som redan fått Michael Mann att desperat börja vifta med sin hockeyklubba.

Hart slår fast att vetenskapsmän världen över skaffar sig stora anslag på att propagera för det hot som klimatförändringarna påstås innebära. Forskare och politiker håller helt enkelt varandra under armarna och ryggkliandet är satt i system. Han avfärdar också de datamodeller som IPCC och andra internationella organ förlitar sig på och menar att människor måste inse att klimatet är ”ett komplext, kaotiskt, icke-linjärt system” som inga datamodeller i världen kan efterlikna.

Det är en grov förenkling och en lika grov överdrift att påstå att CO2 driver klimatet, skriver han. Bästa beviset för det är den väldokumenterade stabiliseringen av temperaturen i slutet av förra århundradet. Han påpekar också den paus i den globala uppvärmningen som noterades under de första 15 åren av det här århundradet fram till att en stark El Niño slog till. Temperaturerna är redan på väg ner mot de normala värdena.

“De flesta av de ofta citerade klimatexperterna har tjänat pengar på klimathysterin, antingen i form av arvoden för föredrag, ökad prestige, bokkontrakt eller forskningsanslag. Forskarna har snabbt lärt sig att om de är politiskt korrekta och presenterar de slutsatser som politikerna vill ha, då klirrar det i kassaapparaten. Mycket av det granskade material som idag presenteras i en gång högt ansedda publikationer är rena kompisgranskningarna.”

Allt handlar om pengar idag, säger Hart. Stora pengar. Hans slutsats är värd att citera:

”Politikerna slösar pengar som de inte har på ett problem som inte existerar för att kunna finansiera lösningar som inte gör minsta skillnad.”

Bättre kan det väl inte sägas?



tisdag 23 augusti 2016

Alarik Vittfarne: Storebror ser dig överallt



Det verkar nu vara klart att allt du gör med din dator kan läsas av hackare, bland vilka främst märks NSA, National Security Agency i USA, och motsvarande organ i Ryssland. Men allra värst är att även gangstersyndikat kan göra det.

Häromsistens var jag bjuden på 70-årskalas hos en gammal bekant, Wise Victor. Han kallas så i vänkretsen, eftersom han visat stor förmåga att se vad som verkligen händer i världen, men som inte framgår i de nyheter som förmedlas av okunniga journalister. Han har tjänstgjort i utrikesförvaltningen och varit stationerad i flera länder, så han har många väl placerade kontakter och han kan tala med dem på fem språk. 

När vi bröt upp från middagsbordet, tog han mig i armbågen och ledde mig till ett av småborden med kaffe och avec, där han placerade mig bredvid Silent Seb (Sebastian), som jag bara träffat en gång förut. Han är en tystlåten typ, vilket nog beror på att han jobbat med kryptering för sitt lands försvar. Victor förklarade att Seb kunde berätta om en jätteskandal, som jag borde känna till.

Sebs avslöjanden tog mig så djupt att jag inte riktigt kunde smälta dem. När jag kom hem konsulterade jag därför Data-Anders. Han arbetar på ett företag, som ansvarar för driften av datorer och nätverk på flera stora koncerner, dock inga banker, men kraven på sekretess är inte mindre för det. Han hjälper mig ibland, därför att han växt upp på granntomten och lekt med våra ungar.

Anders hade hört talas om det som Seb berättade, men hans kunder hade aldrig tagit upp det till diskussion. De har antagligen inte förstått allvaret ännu. Efter samtalet förstod jag läget så här:

1.  Praktiskt taget all datatrafik mellan datorer passerar två ”routers”. Den ena ansluter den sändande datorn till nätet och den andra den mottagande datorn. På stora företag med många datorer är dessa anslutna till egna routers eller till en central router, som leder datatrafiken dit den skall. De har ett internt, privat nätverk VPN, Virtual Private Network. Således passerar all datatrafik en router, även om den inte skall ut på nätet. Alla routers har en ”brandvägg”, som skall hindra obehöriga att utifrån nätet sända eller få ut information. Små hemma-nätverk kan klara sig med switchar, utan router.

2. Idag har många routers en radiofunktion, som skapar ett trådlöst nätverk, Wi-Fi, wireless fidelity. Dess radiosignaler kan tas emot av utomstående på avstånd. För att obehöriga inte skall få del av trafiken, är denna krypterad och kräver en nyckel för att läsas.

3. Två amerikanska företag dominerar marknaden för professionella routers: Cisco och Juniper. Bland mindre, men ändå stora företag, märks D-Link, Dell, Huawei, Netgear och ZyXEL. Dessa är hänvisade till standardkretskort för kritiska funktioner, så att deras utrustning har mycket gemensamt med de största tillverkarnas.

4. Redan 2014 påstod Edward Snowden i Der Spiegel att NSA i USA hade kapacitet att varje timme dekryptera tusentals VPN-kanaler med hög säkerhetsklass. Den kapaciteten tycks nu gälla per minut.

http://arstechnica.com/security/2016/08/cisco-firewall-exploit-shows-how-nsa-decrypted-vpn-traffic/

5. Under veckändan den 10/8 läckte ett avancerat verktyg för hackare ut på nätet. En anonym grupp som kallar sig ”Shadow Brokers” hävdar att man därmed kan ta sig in i ett stort antal privata nätverk. Vissa tecken tyder på att de använt verktyg utvecklade av NSA.

http://arstechnica.com/security/2016/08/code-dumped-online-came-from-omnipotent-nsa-tied-hacking-group/ 

6. Anonyma har ingen trovärdighet. Därför har flera säkerhetsföretag, bl.a. Kaspersky, testat verktyget och funnit att det fungerar. Cisco erkänner att de i flera år vetat om säkerhetsluckan i flera av deras gamla produkter.  

7. Wise Victor och Silent Seb tror sig förstå följande: Att det går att hacka sig in i flera olika tillverkares routers på liknande sätt tyder på att säkerhetsluckorna inte beror på slumpvis tillkomna programfel, buggar. De torde utgöra avsiktligt konstruerade ”bakdörrar”. Många indicier tyder på att företagen blivit tvingade att inrätta sådana av NSA. ”Fingeravtryck” i källkoden gör det nästan klart att det är NSA som skrivit verktygen, ex.vis används koefficienter i olika krypteringsalgoritmer, som ingen annan använder. NSA:s ökade kapacitet att hacka sig in beror således på att de inte behöver anstränga sig. De bara promenerar in genom bakdörrarna.

8. Sedan två månader tillbaka uppger tillverkarna att buggen, bakdörren, är tätad i nya routers. Men om det verkligen är så att NSA krävt att bakdörrarna skulle finnas, torde dessa, i någon form, finnas även i de moderna versionerna. 

9. När verktygen för att hacka sig in nu är offentliga, kan ”vem-som-helst“ komma in i nästan alla datorer i världen, d.v.s. även gangsters. Den 15/8 rapporterade 20 hotell i USA att deras system för betalning blivit hackade, så att tusentals kunder fått alla data för sina kreditkort stulna. Genom bakdörrarna kan hackarna komma åt all känslig information: användarnamn och lösenord för olika konton, nycklar till krypterad trafik, ex.vis den med banker, etc.

http://arstechnica.com/security/2016/08/20-hotels-suffer-hack-costing-tens-of-thousands-their-credit-card-information/

10. Victor anmärkte att detta kan betyda en omvälvning för de politiska valen i de länder, som använder datorer för röstningen, ex.vis USA och Spanien. Obehöriga skulle kunna se vad varje väljare röstade på. De skulle t.o.m. kunna ändra på valresultatet. Han påpekade att resultatet av det senaste valet i Spanien varit föremål för diskussion: Det officiella resultatet skiljde sig i betydande grad från de enkäter som gjorts med väljare, då de just lämnat vallokalerna. . .


Detta är en sensation av första graden, men jag har inte sett några löpsedlar om den.


måndag 22 augusti 2016

Hur kan solkraften kosta så mycket när solen är gratis?


Med världen full av billig naturgas, råolja och kol, vem behöver då dyr och intermittent elektricitet från vind och sol?

Frågan ställs av en av Skeppsgossens vänner, dr Klaus L.E. Kaiser vid TerraBase Inc. i Kanada. Han fortsätter:

“Slöseriet med skattebetalarnas pengar på alternativa energislag bleknar i förhållande till de verkliga kostnaderna för de totalt felriktade energiåtgärderna världen över. De flesta av dessa utgår från en enda (FELAKTIG!) idé, nämligen att halten CO2 i atmosfären driver jordens klimat. Denna idé föddes för nästan tvåhundra år sedan och visade sig vara felaktig redan för hundra år sedan.”

“De biljoner dollar som spenderats under de senaste decennierna på alternativa energikällor som vind, sol och biobränslen har inte haft någon påtaglig effekt på den globala konsumtionen av kol, olja och naturgas. Samtidigt och trots de (helt onödiga) katastroferna i Tjernobyl och Fukushima byggs nu nya kärnkraftsreaktorer i många av världens länder, till och med i ett land med så god tillgång till vattenkraft som Schweiz…”

Särskilt besviken är Klaus Kaiser på den tyska politiken som han ser som ett flagrant exempel på hur ett land slösar tid och resurser på en meningslös klimatpolitik. Mellan 1960 och 1990 var Tyskland ett ”Wirtschaftswunder”, ett blomstrande samhälle med billig energi för såväl konsumenter som industri. I stället för att ta tillvara nya generationer tekniker och vetenskapsmän övertalade ”gröna” aktivister och politiker medborgarna att nu måste landet satsa på biobränslen, sol och vind. Det innebär en nedrustning av hela det tyska kunskapssamhället och det  kommer att krävas ännu en generation innan landet får tillgång till den expertis som man hade 1975.

Dr Kaiser citerar ett brev som han fått av en ”välkänd” förespråkare för solenergi: ”Som energiexpert har du gjort den intressanta upptäckten att solen inte skickar någon räkning. Jag kan inte riktigt begripa hur flera hundra tusen hushåll trots detta inte kan betala sina elräkningar och rader av industriföretag emigrerar på grund av höga elpriser. Varför är elpriserna mycket lägre i länder som använder mindre solenergi?”

Klaus Kaiser frågar sig också vilka fördelarna är med den alternativa energin och vem som egentligen tjänar på den. Det kan ju inte vara konsumenterna som ser elräkningarna från vattenkraften stiga… ”Troligen är det inte ens de som driver vind- och solkraftverken – trots alla subventioner. Kvar blir då de företag som tillverkar utrustningen och – vem kunde ha gissat det? – staterna själva. Det bekräftas av att man i vissa länder nu börjat beskatta dem som installerat solcellspaneler för den elektricitet de producerar för eget behov.”  

Skeppsgossen uppmanar alla sina läsare att läsa hela inlägget på https://iceagenow.info/many-people-think-dare-say/



Bloggtoppen

Blogg listad på Bloggtoppen.se

Narrskeppet

Narrskeppet

Bloggintresserade

Bloggarkiv

Om mig

Mitt foto
Har varit journalist under hela mitt yrkesverksamma liv och jämsides med detta översättare